......det får inte jag göra för matte. Ibland går jag riktigt nära och smyger mig allt närmare men så ser matte det och säger ett bestämt NEJ. Då tycker jag att hon är lit vrång och ibland låtsas jag att jag inte hör utan fortsätter närma mig dem. Då blir det ett litet ryck i selet så då är det bara att lyda för annars får jag väl ingen mat.
Änderna är lite mer på sin vakt än vad svanarna är. De stora svanarna tror nämligen att jag är rädd för dem när de spottar och fräser men det är jag inte alls det. Lite otäcka är de allt när jag tänker efter men det är inget jag visar för någon för jag är väl ingen mes heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar