Att jaga änder är roligt men......

......det får inte jag göra för matte. Ibland går jag riktigt nära och smyger mig allt närmare men så ser matte det och säger ett bestämt NEJ. Då tycker jag att hon är lit vrång och ibland låtsas jag att jag inte hör utan fortsätter närma mig dem. Då blir det ett litet ryck i selet så då är det bara att lyda för annars får jag väl ingen mat.

Änderna är lite mer på sin vakt än vad svanarna är. De stora svanarna tror nämligen att jag är rädd för dem när de spottar och fräser men det är jag inte alls det. Lite otäcka är de allt när jag tänker efter men det är inget jag visar för någon för jag är väl ingen mes heller.

Men vad katten.....

Men vad katten tog katten ivägen? Jag vet att jag såg den eller i alla fall kände doften av den men nu kan jag inte se kattrackaren. Tänk att de alltid ska springa och gömma sig när jag kommer. Det är ju inte så att jag är farlig eller så....

Jag, en spejare

Det här är mitt spejarfönster. Här brukar jag sitta eller stå i flera minuter varje dag. Matte sa något om att jag brukar vara där i timmar men det tror jag inte på. Matte brukar nämligen ljuga ibland och det om otroliga saker. Ja t ex att får, ormar, grodor, andra hundar, hästar osv är söta men det är de inte alls. Jag är söt ja men inget annat.

De enda gångerna som jag inte får stå i mitt fönster är när husses fågel är ute och flaxar. Då stänger de dörren om rummet där min spejarplats finns och så säger de att jag inte får vara där inne eftersom att jag dödar fåglar. Tss det gör jag inte alls det. Jag kanske tuggar på dem lite men vad då. Förstår inte varför jag inte får röra den där färgglada fågeln för. Husse säger att matte pratar löjligt med mig då ska ni höra hur husse pratar med den där dunbollen, äckligt om jag får säga min mening och det får jag.

Nu har matte ändrat sig, tror jag

Matte har börjat prata om en ras som heter cocker spaniel. Tycker det är konstigt namn på en hundras. När matte förklarade vad det var för slags hund förstod jag ingenting. Hon sa något att de är söta, vilket hon verkar tycka alla djur är, de kan vara svarta, röda, black and tan (vad det nu är) och en massa andra färger till. Hon tappade bort mig där verkligen. Så sa hon att om det blir en sån så ska den vara blue roooooannn. Ja det är inte mitt fel att hon sa så. Heter blue roan sa hon sen, precis som om jag skulle förstå bättre för det. Undrade ju fortfarande vad det var för en slags hund. Är den stor, liten, tuff eller mesig? Har en massa frågor men fick liksom inga svar. Så när matte sa att jag träffat en sån och att det var den som snurrade runt, runt, runt så förstod jag äntligen vad det var hon pratade om.

En gång träffade vi en orange roan, matte förklarade det förut, och jag förstod ingenting vad den hunden höll på med. Hon snurrade ju runt hela tiden och det fanns tydligen ingen stoppknapp på henne. När jag tänkte på det senare så blev jag lika ledsen som jag är på bilden. Inget kul alls.

Den där galningen Sixten

Så här arg blev jag på galningen Sixten igår. Det är en schiperke, vet inte hur man stavar det. Det är en svart hane som alltid tror att han är något. Hörde honom skälla igår och det var lika jobbigt som vanligt. När matte såg att Sixtens matte pratade med hon som har de två bråkiga taxarna gick hon givetvis dit. Taxarna var tur nog inte ute för de brukar skälla så mycket att det inte skulle hjälpa att stoppa i ett kilo bomull i öronen.

Istället var där en liten hovawart. Hon heter visst Tindra och matte tyckte hon var så söt att hon pratade med en där löjliga rösten, Tindra är nämligen en liten valp. Tänker inte berätta vad hon sa för det var så löjligt så. I alla fall så ville Sixten klippa Tindra men han är så dum att han inte förstår att han inte kunde ta sig genom staketet. Då blev jag arg på honom. Ja inte för staketet utan för att han ville bita Tindra. Jag flög då fram mot honom men givetvis hade matte full koll på mig och höll hårt i lassot. Ja det är faktiskt ett lasso hon har när vi är ute på promenad. Husse skäms som bara den när matte går med det så han vägrar gå ut med oss. Han skulle nog inte hälsa på oss om vi möttes ute.

Jag älskar valpar och ville verkligen hälsa men Tindra började skälla på mig och då var det inget roligt längre. Tur nog hade matte bråttom hem för att se Hem till gården så vi gick snabbt därifrån. Kanske får jag träffa Tindra snart igen men med all säkerhet är djävulstaxarna med och då får jag lov att passa mig för den minsta av dem vill äta upp mig varje gång vi ses.