Snobben, ja det är jag det

På fotot ser det ut som om jag har jättetråkigt och det har jag också. Saknade mina gamla kompisar på detta foto och längtade hem till Nora gjorde jag också om jag inte missminner mig. Visst är den nya familjen rolig men tomt på andra hundar att busa med är det. De har bara en fågel som matte säger att jag inte får röra och om jag gör det blir det problem.

Vem är jag då? En hund i mina bästa år, 4 just nu. En kattälskande hund men matte säger att jag älskar katter på fel sätt. Jag sätter av som attan efter dem om någon glömt stänga dörren och senast vart för tre veckor sedan.

Husse hade lämnat dörren öppen och godtrogen som han är, inte nu längre, så trodde han att jag kunde hålla mig i skinnet. Jag såg katten på långt håll och drog iväg snabbare än husse han tänka. Matte berättade senare att han sagt till matte att han struntade i mig och att han sedan gått in för att laga mat.

Matte, som verkligen älskar mig, hade sprungit efter mig så snabbt hon nu kunde. Hon har nämligen ont i kroppen men hon fick nog någon slags extra styrka den dagen eftersom hon svingade sig över häckar och staket efter mig. Hon hade också hoppat upp på en stenmur för att se efter vad det var för hundar som skällde så mycket.

Det var då hon fick syn på mig där jag stod och skämdes. Jag skämdes för att jag låtit pudeldrakarna Pest och Pina ställa mig i ett hörn i deras trädgård. Så fort jag rörde på mig flög de på mig och nafsade efter mig. Jag sträckte på mig för att de inte skulle bita mig i nosen och sedan la jag öronen bakåt och önskade att matte skulle skynda sig.

Tanten som äger Pest och Pina berättade vilket nummer hon bor på och det dröjde inte länge förens matte kom till min räddning. Når hon tog tag i mitt nackskinn så visste jag att jag var säker och då morrade jag åt de hemska pudlarna för att visa dem vem som verkligen bestämmer.

Vet ni vad matte gjorde????? Jo hon berömde de små skällande monsterna för att de stoppat mig och till råga på eländet så hälsade hon på dem. När hon så tog mig genom huset för att ta mig hem for pudlarna efter mig och hoppade upp i soffan som fanns inne i ett av rummen för att försöka ta tuggor av mig. De var precis som Duracellkaninerna som det inte finns något stopp på. Matte tackade tanten för hjälpen och bad också om ursäkt för mitt dåliga uppförande.

På vägen hem bad hon också söta Lotties ägare om ursäkt för att hon lekt Tarzan på deras baksida men de hade inte märkt något trots att matte inte är något vidare liten. Måste sett väldigt kul ut när hon svingade sig i deras klätterställning för rosor och det var ju himla tur att den höll för annars hade hon nog dragit in på godiset för min del. Tur också att Lottie inte såg henne för då hade jag fått skämmas ögonen ur mig nästa gång vi träffades.