Jag blir så trött på matte ibland

Nu har matte ändrat sig gällande kennel, igen. Nu blir det ingen valp efter Tess och det kanske är lika bra det. hon skäller ju bara mig hela tiden ändå och hennes unge har hoppat på mig flera gånger tidigare. Kanske matte hittar en annan kennel att handla från. Hoppas bara att hon inte glömmer bort att jag finns. Jag vet inte riktigt vad hon är ute efter när det gäller valpen men det ska bli en hona i alla fall. Hoppas bara att hon är snäll och trevlig och inte alls lika skällig som Tess för för om hon är det så rymmer jag.

Något som jag inte gillar

Får är så himla äckliga. De luktar illa, skriker hela tiden, bajsar hur mycket som helst och glor på en hela tiden. Ja ska sanningen fram så är de inte äckliga men de är fruktansvärt läskiga. När matte går in i fårhagen gör jag allt för att visa att jag inte är rädd men det är jag ju. Fåren brukar alltid springa fram till oss när vi väl är där inne. Ja de kommer inte ända fram till oss men de står en bit ifrån oss och det är väl en himla tur det. Matte tycker fåren är gulliga men jag tycker de bara ser dumma ut när de stirrar på oss. De tror väl att vi ska försvinna eller något. Jag tycker bäst om dem när de är innanför staketet och jag tittar in. Det är säkrast så.

Matte tror att det var den här ormen som bet mig förra året. Det gjorde jätteont och hela ansiktet svullnade upp. Fick ligga på sjukhuset ett dygn men mådde dåligt när matte och de andra kom för att hämta mig. Jag såg att matte grät men hon sa inte så mycket. Jag var nära att dö och jag var dålig i ett helt år. Hon bar mig ut till bilen och jag var så dålig att jag inte orkade säga till att jag ville gå ut. kissade på mig i sängen ett par gånger men matte blev inte alls arg. Matte säger också att hon tycker om ormar men nu klipps gräset ute på landet varje gång vi är där eftersom att ormar inte gillar lågt gräs.

På sista promenaden för kvällen träffade vi på de hemskaste Jack Russels jag någonsin har träffat på. Den ena heter Tess och den andra kommer jag inte ihåg namnet på. De är jättesöta men usch vad sura de är. Tess fräser som den värsta skallerormen och den andra är inte långt efter. Visst är det kul att träffa dem men det är inget kul att få på pälsen av dem. Matte tycker som vanligt att de är hur söta som helst.

De senaste gångerna som vi träffat på dem har matte pratat valpar med deras husse. Det är Tess som ska ha valpar igen, vilken hane nu skulle vilja ha den fräsmajan men de hittar väl någon tokig hane. Matte har också börjat prata om att skaffa en valp och den ska komma från Tess. Jag fattar inte varför matte vill ha en valp från henne. Tänk om hon blir lika fräsig som sin mamma? Det kanske är därför som vi bor på Fräsaregatan också, ja för att vi ska få ett fräsande litet monster som bara går omkring och dreglar hela dagarna.

Tror ni att matte har frågat mig om den saken? Näpp det har hon inte och hon har inte frågat husse heller för hon vet att han kommer säga nej. Inte vet jag om hon har tänkt smuggla in det lilla odjuret och låtsas som om att hon inte är där. Djup suck alltså.

Nej nu är det dags att sova för det är måndag i morgon.
P.S På fotot är det ljust ute för det var dag men just precis så här såg jag ut när jag märkte att de båda farorna var på väg mot oss, ja Tess och lillungen alltså. Matte såg dem också men istället för att fly väljer hon alltid att gå fram till dem, fråga mig inte varför.

Snobben, ja det är jag det

På fotot ser det ut som om jag har jättetråkigt och det har jag också. Saknade mina gamla kompisar på detta foto och längtade hem till Nora gjorde jag också om jag inte missminner mig. Visst är den nya familjen rolig men tomt på andra hundar att busa med är det. De har bara en fågel som matte säger att jag inte får röra och om jag gör det blir det problem.

Vem är jag då? En hund i mina bästa år, 4 just nu. En kattälskande hund men matte säger att jag älskar katter på fel sätt. Jag sätter av som attan efter dem om någon glömt stänga dörren och senast vart för tre veckor sedan.

Husse hade lämnat dörren öppen och godtrogen som han är, inte nu längre, så trodde han att jag kunde hålla mig i skinnet. Jag såg katten på långt håll och drog iväg snabbare än husse han tänka. Matte berättade senare att han sagt till matte att han struntade i mig och att han sedan gått in för att laga mat.

Matte, som verkligen älskar mig, hade sprungit efter mig så snabbt hon nu kunde. Hon har nämligen ont i kroppen men hon fick nog någon slags extra styrka den dagen eftersom hon svingade sig över häckar och staket efter mig. Hon hade också hoppat upp på en stenmur för att se efter vad det var för hundar som skällde så mycket.

Det var då hon fick syn på mig där jag stod och skämdes. Jag skämdes för att jag låtit pudeldrakarna Pest och Pina ställa mig i ett hörn i deras trädgård. Så fort jag rörde på mig flög de på mig och nafsade efter mig. Jag sträckte på mig för att de inte skulle bita mig i nosen och sedan la jag öronen bakåt och önskade att matte skulle skynda sig.

Tanten som äger Pest och Pina berättade vilket nummer hon bor på och det dröjde inte länge förens matte kom till min räddning. Når hon tog tag i mitt nackskinn så visste jag att jag var säker och då morrade jag åt de hemska pudlarna för att visa dem vem som verkligen bestämmer.

Vet ni vad matte gjorde????? Jo hon berömde de små skällande monsterna för att de stoppat mig och till råga på eländet så hälsade hon på dem. När hon så tog mig genom huset för att ta mig hem for pudlarna efter mig och hoppade upp i soffan som fanns inne i ett av rummen för att försöka ta tuggor av mig. De var precis som Duracellkaninerna som det inte finns något stopp på. Matte tackade tanten för hjälpen och bad också om ursäkt för mitt dåliga uppförande.

På vägen hem bad hon också söta Lotties ägare om ursäkt för att hon lekt Tarzan på deras baksida men de hade inte märkt något trots att matte inte är något vidare liten. Måste sett väldigt kul ut när hon svingade sig i deras klätterställning för rosor och det var ju himla tur att den höll för annars hade hon nog dragit in på godiset för min del. Tur också att Lottie inte såg henne för då hade jag fått skämmas ögonen ur mig nästa gång vi träffades.